Info om Magnum PD:


Generellt PD:


Amigalänkar:

    _ _     /\     /\___  /\    /|_    _ _           /\  __|\     
   / V \  _/  \  _/    /_/  \  / | \  / V \        _/  \|    \    
  /     \/  |  \/ _|__//  |  \/  |  \/     \      /  |  \  |  \   
 /   |   \      \ \    \  |   \  |   \  |   \    /    __/  |   \  
/    |    \ |    \ |    \ |    \ |    \ |    \  /    |  |  |    \ 
\    |____/_|    /_     /_|    /_     /_|    /  \    |  |___    / 
 \  /        \  /  \  _/   \  /  \_  /   \  /    \  /       \  /  
  \/          \/    \/      \/     \/     \/      \/         \/   



Vad är PD?


PD står för Public Domain, och betyder i stora drag att det är allmänheten som äger en programvara eller det "verk" det handlar om. Nu är det ju inte riktigt så enkelt, men när Magnum PD var aktiva kunde man väl dela in det ungefär så här:

Public Domain / Freeware
Programvara som är fritt distribuerbar så länge man inte gör någon vinst på programmet. Vinst i det här fallet är väl något som tolkades rätt fritt. En del tyckte inte att man gjorde en vinst när man tog 25-30kr per diskett, när tomdisketten kostade 2,50kr. Jag skulle tro att det var ungefär den övre gränsen låg, men det fanns säkert de som tog mer betalt än så. Magnum PD tog mellan 7-12kr ungefär beroende på antal disketter. Snittpriset hamnade på ungefär en tia. Det ansågs som okej att man gjorde några kronor för själva kopieringen och tillhandahållandet av programvaran, men man skulle inte tjäna pengar på programvaran i sig. Ibland var upphovsmannen så snäll att man skickade med källkoden till programmet, men långt ifrån alltid.

Shareware
Programvara där man oftast har en begränsad version, antingen till funktion sett, eller till tiden man kan använda den, t ex 30min i taget, så slutar det fungera - eller att det slutar fungera efter 30 dagar, det är standarder som används än idag. Man kunde köpa de begränsade versionerna som "PD", men registrerade sig sedan hos den som gjort programmet. Idag finns det Paypal, och andra tjänster som kan användas för att dra in licenspengar, men på den tiden handlade det oftast att man skickade kontanter i ett kuvert till upphovsmannen.

Licenceware
Programvara som distribuerades via en PD-leverantör, som i sin tur betalade till upphovsmannen. Ofta handlade det om någon tia extra. Magnum PD hade bara en serie som distribuerades så, och det var AM/FM Disk Magazine. Där köpte vi in etiketter för ett pund styck, som klistrades på disketten för att visa att det var licensierat, och man lade då på motsvarande den summan och lite till i vinst på dessa diskar. Det fanns andra serier, som t ex CLR (Central Licenceware Register) som hade många program i sortimentet, och senare även F1 Licenceware.

Postcardware med mera
Vissa program distribuerades med förbehållet att man skulle skicka något till den som gjort programmet. I vissa fall var det att man skulle skicka ett vykort, för att visa att man gillade programmet. I en intervju med Dave Haynie som jobbade som hårdvaruingenjör på Commodore berättar han om att de första versionerna av programmet DiskSalv som han skrev var av typen macadamianut-ware. Man skulle skicka en påse med macadamia-nötter om man gillade programvaran. Det fanns givetvis varianter i det oändliga, godis, chokladkakor, med mera.

Open Source
Det här var ett begrepp man inte såg till (inte jag i alla fall) men som framförallt blivit stort i och med Linux. Här handlar det om att man har öppen källkod. När det gällde PD/Freeware kunde källkoden medfölja, med lite olika villkor för hur den fick användas. Open source har inte samma restriktioner gällande huruvida man får tjäna pengar på programvaran/källkoden om man ser generellt. Open source är vanligt i Linux-världen (Linux-kärnan, BSD-distributionerna, Apache, Perl mm) och många av de program som distribuerades via Magnum PD hade villkor som liknar Open Source. Dock var oftast PD-programmen inriktade mot att man inte fick tjäna pengar på det vad man än gjorde.



Denna site är © Copyright 2000-2012 Andreas Carlsson